Tiden går så fort...
Våran lilla prins har blivit stor!!!
Idag när vi var på BVC så var han hela 52 cm lång o vägde 3750 gram. =)
Och han är redan hela 4 veckor...vart tog tiden vägen..?
Nu har han börjat vara med mer o babygymmet o babysittern kommer bli oslagbara i framtiden...åh älskade barn...att det går så himla fort kan man inte förstå...
"Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen..."
Älskade Barn...
Han är bara för underbart söt när han sover min älskade son!!
Man kan bara inte låta bli att sitta och titta på när han andas och gör så gulliga miner...
Man kan bara inte låta bli att sitta och titta på när han andas och gör så gulliga miner...
Som en ny människa...
Idag mår jag bara helt underbart!!!!
För ett dygn sedan var jag så trött att jag bara ville kräkas...alla säger att man ska sova när bebisen sover, men alltså jag har sjukt svårt att sova på dagarna...kvällen fine, men på förmiddagarna o mitt på dan...det bara GÅR INTE!
Och när lilla hjärtat...tillika nya chefen i familjen bestämmer att tiden han vill vara vaken på är mellan 1 på natten och 6 på morgonen så förstår ni...ja jag får väl en 2-3 timmars sömn mellan hans mål mat klockan 6 och 9 typ...
Men ikväll gjorde min älskade sambo mig en underbart härlig tjänst...han tog lillen så jag kunde slumra till...när jag vaknade 2,5 timme senare har jag en lapp bredvid mig som sa att mina grabbar var ute o åkte bil...
Han hade tillochmed tagit med sig mjölk och matat prinsen...
Så ja...det var längesen jag kände mig så utvilad...2,5 timme? Vad hände? =)
Att jag sen när jag vaknade saknade dem så man kunde avlida är ju en annan sak...då var det så himla tyst hemma o jag blev rastlös...haha...aldrig är man nöjd...=)
Men nu har älsklingen fått privilegiet att sova hela natten för nu tar jag nattskiftet om det skulle bli något...Lias sover som en stock ännu...och imorrn hoppas jag att vädergudarna inte pissar, så vi kan ta dagstrippen till Luleå som vi planerat...=)
Nu ska jag bara lägga mig ner mellan mina 2 prinsar och bara mysa...längtar nästan till lillprinsen vaknar så mamma får kramas o mysa lite, eftersom han varit borta ikväll...
Idag bara älskar man sitt liv...vilket jag iofs gör varje dag...men idag älskar jag det i ett piggare tillstånd...som en helt ny människa...=)
Min älskade lilla prins...♥
För ett dygn sedan var jag så trött att jag bara ville kräkas...alla säger att man ska sova när bebisen sover, men alltså jag har sjukt svårt att sova på dagarna...kvällen fine, men på förmiddagarna o mitt på dan...det bara GÅR INTE!
Och när lilla hjärtat...tillika nya chefen i familjen bestämmer att tiden han vill vara vaken på är mellan 1 på natten och 6 på morgonen så förstår ni...ja jag får väl en 2-3 timmars sömn mellan hans mål mat klockan 6 och 9 typ...
Men ikväll gjorde min älskade sambo mig en underbart härlig tjänst...han tog lillen så jag kunde slumra till...när jag vaknade 2,5 timme senare har jag en lapp bredvid mig som sa att mina grabbar var ute o åkte bil...
Han hade tillochmed tagit med sig mjölk och matat prinsen...
Så ja...det var längesen jag kände mig så utvilad...2,5 timme? Vad hände? =)
Att jag sen när jag vaknade saknade dem så man kunde avlida är ju en annan sak...då var det så himla tyst hemma o jag blev rastlös...haha...aldrig är man nöjd...=)
Men nu har älsklingen fått privilegiet att sova hela natten för nu tar jag nattskiftet om det skulle bli något...Lias sover som en stock ännu...och imorrn hoppas jag att vädergudarna inte pissar, så vi kan ta dagstrippen till Luleå som vi planerat...=)
Nu ska jag bara lägga mig ner mellan mina 2 prinsar och bara mysa...längtar nästan till lillprinsen vaknar så mamma får kramas o mysa lite, eftersom han varit borta ikväll...
Idag bara älskar man sitt liv...vilket jag iofs gör varje dag...men idag älskar jag det i ett piggare tillstånd...som en helt ny människa...=)
Min älskade lilla prins...♥
Efter en sjukhusnatt...
I natt fick jag ringa barnrådgivningen runt 12, då det kom lite blod i Lias avföring...jag blev ju lika nojjig som vanligt!
Men när hon sa att pga hans unga ålder ville de att jag skulle åka in till akuten, så var det bara att ringa svärmor o be om skjuts, eftersom Peter jobbade.
Därefter togs det lite tester på honom, men han verkade frisk...men de ville ändå ha oss under observation samt ta avföringsprov under natten...så vi blev kvar.
Ännu ett rum med gula väggar...o denna plastsäng som Lias inte alls gillar.
Nåja...han verkade frisk som en nötkärna o i morse fick vi åka hem...efter att vi båda vaknat i min säng, klart han fick sin vilja igenom med plastsängen.=)
Väl hemma sa svärmor åt mig att vila, för hon skulle minsann kidnappa sitt barnbarn på en solskenspromenad.
Nog är det konstigt...när jag för en gångs skull får paus från Lias, för att kunna duscha o vila...då kan jag inte tänka på nåt annat än när han kommer hem igen...
Allt var så sjukt tyst...att man bara på så kort tid hunnit vänja sig vid hans andning.
La mig en stund bredvid Peter i sängen...min karl har nog aldrig luktat så gott som när jag fick krypa ner bredvid honom idag för första gången på en vecka nästan...
Nu ligger de här o drar sig i sängen båda 2 medan jag skriver...o jag sitter och kollar på dem och inser hur bra jag har det...=D
Min älskade lilla familj...
Men när hon sa att pga hans unga ålder ville de att jag skulle åka in till akuten, så var det bara att ringa svärmor o be om skjuts, eftersom Peter jobbade.
Därefter togs det lite tester på honom, men han verkade frisk...men de ville ändå ha oss under observation samt ta avföringsprov under natten...så vi blev kvar.
Ännu ett rum med gula väggar...o denna plastsäng som Lias inte alls gillar.
Nåja...han verkade frisk som en nötkärna o i morse fick vi åka hem...efter att vi båda vaknat i min säng, klart han fick sin vilja igenom med plastsängen.=)
Väl hemma sa svärmor åt mig att vila, för hon skulle minsann kidnappa sitt barnbarn på en solskenspromenad.
Nog är det konstigt...när jag för en gångs skull får paus från Lias, för att kunna duscha o vila...då kan jag inte tänka på nåt annat än när han kommer hem igen...
Allt var så sjukt tyst...att man bara på så kort tid hunnit vänja sig vid hans andning.
La mig en stund bredvid Peter i sängen...min karl har nog aldrig luktat så gott som när jag fick krypa ner bredvid honom idag för första gången på en vecka nästan...
Nu ligger de här o drar sig i sängen båda 2 medan jag skriver...o jag sitter och kollar på dem och inser hur bra jag har det...=D
Min älskade lilla familj...
Lite självömkan i familjen...
Idag har jag...eller okej...ikväll har jag en tycka synd om mig själv-kväll...o har iofs hellre det än en tycka synd om Lias-natt som nu i natt...då lillskrutten hade magknip den stackaren...
Håll alla tummar för att han sover bättre i natt...peppar, peppar...salt över axeln, ta i trä o allt va man nu kan säga för att det inte ska bli raka motsatsen!
Ikväll räcker det med att mamma har lite magkatarr o lite svaga sviter ännu av mjölkstockningen...
Säkert kommer det från all inre stress som varit de senaste veckorna och framförallt de senaste dagarna, då mammas lilla Hjärta har haft diarré & ont i magen...
När man får påminna sig själv om att man måste gå på toa o kanske ta en dusch ibland är det illa...haha...nä så farligt är det väl inte men jag har haft jättesvårt att koppla av när man duschar...man stressar alltid ifall han skulle vakna o inte ens pappa (som annars är bäst förutom att han inte har någon mat) kan trösta...
Det är såna småsaker som är baksidan med allt det lyckliga som sker när man blir mamma...och inte för att jag på något sätt inte skulle tycka att det var värt det...men om kroppen hade kvittat bort de där jäkla hormonerna som gör en till en lipsill mitt ibland allt hade det ju varit mer godtagbart...=)
Hur sjukt det än låter så kan man tydligen ha världens ångest o lipa för ingenting...trots att man är världens lyckligaste...o därmed är det inte ens säkert att man vet vad man har ångest för eller varför man lipar...skumt det där med människokroppen...
Det jag dock gillar med hormonerna är att man kan sova en 3 timmar men det känns som 8 ibland...me like...speciellt när man inte alltid är så sugen på att sova då man kan vakna som genomsur i svett som en klimakteriekossa...=)
Om det är hormonerna, mardrömmar eller mjölkstockningen...det vet jag inte tyvärr...
Lias har iallafall blivit en ganska stor kille nu...ökat med nästan 700 gram på 2 veckor...han är nu emr snaaart en 3,5 kilos-kille...vägde ju 3350 gram när barnmorskan var här i onsdags...haha...vårat lilla matvrak...inte så konstigt att mina bröst ömmar...=)
Ikväll är det egentligen synd om både mig o Lias för pappa får vi kanppt se röken av förrän söndag...o knappt då ens...han jobbar 2 12-timmars skift i helgen plus att han ska på svensexa imorrn...
Ja vi ska ju förresten på bröllop om några veckor o jag har redan hittat en outfit till Lias som är helt underbart söt...klart han ska matcha mamma & pappa...=)
Men det kommer ni få se senare...
Nu ska jag försöka lyfta in den sovande prinsen till sängen så vi kan ha fredagsmys...=)
(Lias har nämligen sovithela veckan jämte mamma i sängen medan pappa är borta)
Håll alla tummar för att han sover bättre i natt...peppar, peppar...salt över axeln, ta i trä o allt va man nu kan säga för att det inte ska bli raka motsatsen!
Ikväll räcker det med att mamma har lite magkatarr o lite svaga sviter ännu av mjölkstockningen...
Säkert kommer det från all inre stress som varit de senaste veckorna och framförallt de senaste dagarna, då mammas lilla Hjärta har haft diarré & ont i magen...
När man får påminna sig själv om att man måste gå på toa o kanske ta en dusch ibland är det illa...haha...nä så farligt är det väl inte men jag har haft jättesvårt att koppla av när man duschar...man stressar alltid ifall han skulle vakna o inte ens pappa (som annars är bäst förutom att han inte har någon mat) kan trösta...
Det är såna småsaker som är baksidan med allt det lyckliga som sker när man blir mamma...och inte för att jag på något sätt inte skulle tycka att det var värt det...men om kroppen hade kvittat bort de där jäkla hormonerna som gör en till en lipsill mitt ibland allt hade det ju varit mer godtagbart...=)
Hur sjukt det än låter så kan man tydligen ha världens ångest o lipa för ingenting...trots att man är världens lyckligaste...o därmed är det inte ens säkert att man vet vad man har ångest för eller varför man lipar...skumt det där med människokroppen...
Det jag dock gillar med hormonerna är att man kan sova en 3 timmar men det känns som 8 ibland...me like...speciellt när man inte alltid är så sugen på att sova då man kan vakna som genomsur i svett som en klimakteriekossa...=)
Om det är hormonerna, mardrömmar eller mjölkstockningen...det vet jag inte tyvärr...
Lias har iallafall blivit en ganska stor kille nu...ökat med nästan 700 gram på 2 veckor...han är nu emr snaaart en 3,5 kilos-kille...vägde ju 3350 gram när barnmorskan var här i onsdags...haha...vårat lilla matvrak...inte så konstigt att mina bröst ömmar...=)
Ikväll är det egentligen synd om både mig o Lias för pappa får vi kanppt se röken av förrän söndag...o knappt då ens...han jobbar 2 12-timmars skift i helgen plus att han ska på svensexa imorrn...
Ja vi ska ju förresten på bröllop om några veckor o jag har redan hittat en outfit till Lias som är helt underbart söt...klart han ska matcha mamma & pappa...=)
Men det kommer ni få se senare...
Nu ska jag försöka lyfta in den sovande prinsen till sängen så vi kan ha fredagsmys...=)
(Lias har nämligen sovithela veckan jämte mamma i sängen medan pappa är borta)
Första natten bara jag o Prinsen...
Första natten ensam utan Peter, han jobbar första skiftet på flera veckor...Lias den lilla skrutten han sover som en stock...efter att han nyligen gnytt om lite magknip...men han sover nu...men hans mamma kan inte sova...precis klarvaken är jag!
Man tittar på honom hela tiden och bara ska se en extra gång att han verkligen andas...
Det är helt sjukt hur mycket man kan oroa sig för en annan människa...
När man för en sekund sedan tittade på honom och konstaterade att han sov så måste man sekunden efter titta igen...mest bara för att det är det finaste som finns i ens värld nu...
Det här med att bli förälder är verkligen en sjukt underbar känsla, man lever som i en liten bubbla där man äter, sover, lever o andas med sitt barn i tankarna hela tiden...=)
Jag fick ju en fin liten pik från "Tant Anna" att hon ville se lite fler kort på lillkillen igår o att jag skulle uppdatera bloggen oftare...dock har jag inte så mycket vettigt att skriva just nu men bilder kan vi väl lägga in iaf. =)
Så här "Tant Anna" har du lite fler bilder på lilla Lias som hälsar att ni måste ses snart!!
(Han måste nämligen få träffa tjejen som mamma saknar så mycket)
Drömmande sött...=)
Sover allra bäst på amningskudden på mammas mage...
Ett värre fan av Skalmans mat- o sovklocka får man leta efter...
Å när det är matdags så ser man ut som en liten fågelunge:
Med några av favoriterna:
I mormors famn...
I Farmors famn...
Sov bra även i Gammelmormors famn...
Nu ska jag fortsätta snegla på min lilla Prins o se om han ska ha lite mat snart igen...=)
Sen får vi försöka sova så att tiden går fort tills pappa är hemma igen...
Man tittar på honom hela tiden och bara ska se en extra gång att han verkligen andas...
Det är helt sjukt hur mycket man kan oroa sig för en annan människa...
När man för en sekund sedan tittade på honom och konstaterade att han sov så måste man sekunden efter titta igen...mest bara för att det är det finaste som finns i ens värld nu...
Det här med att bli förälder är verkligen en sjukt underbar känsla, man lever som i en liten bubbla där man äter, sover, lever o andas med sitt barn i tankarna hela tiden...=)
Jag fick ju en fin liten pik från "Tant Anna" att hon ville se lite fler kort på lillkillen igår o att jag skulle uppdatera bloggen oftare...dock har jag inte så mycket vettigt att skriva just nu men bilder kan vi väl lägga in iaf. =)
Så här "Tant Anna" har du lite fler bilder på lilla Lias som hälsar att ni måste ses snart!!
(Han måste nämligen få träffa tjejen som mamma saknar så mycket)
Drömmande sött...=)
Sover allra bäst på amningskudden på mammas mage...
Ett värre fan av Skalmans mat- o sovklocka får man leta efter...
Å när det är matdags så ser man ut som en liten fågelunge:
Med några av favoriterna:
I mormors famn...
I Farmors famn...
Sov bra även i Gammelmormors famn...
Nu ska jag fortsätta snegla på min lilla Prins o se om han ska ha lite mat snart igen...=)
Sen får vi försöka sova så att tiden går fort tills pappa är hemma igen...
ÄNTLIGEN HAR HAN KOMMIT!!!
Ja äntligen har vårt lilla underverk tittat ut...
Den 30 Augusti, Klockan 12.09 föddes våran lilla Lias.
Han var då 46 cm lång och vägde 2915 gram.
Efter lång väntan så insåg man att för den underbara varelse har allt varit väl värd denna väntan och lite till...det var en helt ofattbar o overklig känsla...tårarna slutade aldrig rinna.
Allt har gått bra och han äter nu som en hel karl och växer för varje dag...idag var vi på en sista invägning o han vägde redan 2996 gram...med dagens mål betyder det att han nu är en 3 kilos kille...=D
Så sorry om jag dröjt med uppdateringar och kanske kommer uppdatera bara sporadiskt den närmaste tiden men nu har jag någon jag vill lägga all min energi på...men jag lovar...håll ut...uppdateringarna kommer bli bättre framöver...=)
ÄLSKADE PRINSEN LIAS, SOM VI HAR VÄNTAT...
Den 30 Augusti, Klockan 12.09 föddes våran lilla Lias.
Han var då 46 cm lång och vägde 2915 gram.
Efter lång väntan så insåg man att för den underbara varelse har allt varit väl värd denna väntan och lite till...det var en helt ofattbar o overklig känsla...tårarna slutade aldrig rinna.
Allt har gått bra och han äter nu som en hel karl och växer för varje dag...idag var vi på en sista invägning o han vägde redan 2996 gram...med dagens mål betyder det att han nu är en 3 kilos kille...=D
Så sorry om jag dröjt med uppdateringar och kanske kommer uppdatera bara sporadiskt den närmaste tiden men nu har jag någon jag vill lägga all min energi på...men jag lovar...håll ut...uppdateringarna kommer bli bättre framöver...=)
ÄLSKADE PRINSEN LIAS, SOM VI HAR VÄNTAT...
