Lite självömkan i familjen...
Idag har jag...eller okej...ikväll har jag en tycka synd om mig själv-kväll...o har iofs hellre det än en tycka synd om Lias-natt som nu i natt...då lillskrutten hade magknip den stackaren...
Håll alla tummar för att han sover bättre i natt...peppar, peppar...salt över axeln, ta i trä o allt va man nu kan säga för att det inte ska bli raka motsatsen!
Ikväll räcker det med att mamma har lite magkatarr o lite svaga sviter ännu av mjölkstockningen...
Säkert kommer det från all inre stress som varit de senaste veckorna och framförallt de senaste dagarna, då mammas lilla Hjärta har haft diarré & ont i magen...
När man får påminna sig själv om att man måste gå på toa o kanske ta en dusch ibland är det illa...haha...nä så farligt är det väl inte men jag har haft jättesvårt att koppla av när man duschar...man stressar alltid ifall han skulle vakna o inte ens pappa (som annars är bäst förutom att han inte har någon mat) kan trösta...
Det är såna småsaker som är baksidan med allt det lyckliga som sker när man blir mamma...och inte för att jag på något sätt inte skulle tycka att det var värt det...men om kroppen hade kvittat bort de där jäkla hormonerna som gör en till en lipsill mitt ibland allt hade det ju varit mer godtagbart...=)
Hur sjukt det än låter så kan man tydligen ha världens ångest o lipa för ingenting...trots att man är världens lyckligaste...o därmed är det inte ens säkert att man vet vad man har ångest för eller varför man lipar...skumt det där med människokroppen...
Det jag dock gillar med hormonerna är att man kan sova en 3 timmar men det känns som 8 ibland...me like...speciellt när man inte alltid är så sugen på att sova då man kan vakna som genomsur i svett som en klimakteriekossa...=)
Om det är hormonerna, mardrömmar eller mjölkstockningen...det vet jag inte tyvärr...
Lias har iallafall blivit en ganska stor kille nu...ökat med nästan 700 gram på 2 veckor...han är nu emr snaaart en 3,5 kilos-kille...vägde ju 3350 gram när barnmorskan var här i onsdags...haha...vårat lilla matvrak...inte så konstigt att mina bröst ömmar...=)
Ikväll är det egentligen synd om både mig o Lias för pappa får vi kanppt se röken av förrän söndag...o knappt då ens...han jobbar 2 12-timmars skift i helgen plus att han ska på svensexa imorrn...
Ja vi ska ju förresten på bröllop om några veckor o jag har redan hittat en outfit till Lias som är helt underbart söt...klart han ska matcha mamma & pappa...=)
Men det kommer ni få se senare...
Nu ska jag försöka lyfta in den sovande prinsen till sängen så vi kan ha fredagsmys...=)
(Lias har nämligen sovithela veckan jämte mamma i sängen medan pappa är borta)
Håll alla tummar för att han sover bättre i natt...peppar, peppar...salt över axeln, ta i trä o allt va man nu kan säga för att det inte ska bli raka motsatsen!
Ikväll räcker det med att mamma har lite magkatarr o lite svaga sviter ännu av mjölkstockningen...
Säkert kommer det från all inre stress som varit de senaste veckorna och framförallt de senaste dagarna, då mammas lilla Hjärta har haft diarré & ont i magen...
När man får påminna sig själv om att man måste gå på toa o kanske ta en dusch ibland är det illa...haha...nä så farligt är det väl inte men jag har haft jättesvårt att koppla av när man duschar...man stressar alltid ifall han skulle vakna o inte ens pappa (som annars är bäst förutom att han inte har någon mat) kan trösta...
Det är såna småsaker som är baksidan med allt det lyckliga som sker när man blir mamma...och inte för att jag på något sätt inte skulle tycka att det var värt det...men om kroppen hade kvittat bort de där jäkla hormonerna som gör en till en lipsill mitt ibland allt hade det ju varit mer godtagbart...=)
Hur sjukt det än låter så kan man tydligen ha världens ångest o lipa för ingenting...trots att man är världens lyckligaste...o därmed är det inte ens säkert att man vet vad man har ångest för eller varför man lipar...skumt det där med människokroppen...
Det jag dock gillar med hormonerna är att man kan sova en 3 timmar men det känns som 8 ibland...me like...speciellt när man inte alltid är så sugen på att sova då man kan vakna som genomsur i svett som en klimakteriekossa...=)
Om det är hormonerna, mardrömmar eller mjölkstockningen...det vet jag inte tyvärr...
Lias har iallafall blivit en ganska stor kille nu...ökat med nästan 700 gram på 2 veckor...han är nu emr snaaart en 3,5 kilos-kille...vägde ju 3350 gram när barnmorskan var här i onsdags...haha...vårat lilla matvrak...inte så konstigt att mina bröst ömmar...=)
Ikväll är det egentligen synd om både mig o Lias för pappa får vi kanppt se röken av förrän söndag...o knappt då ens...han jobbar 2 12-timmars skift i helgen plus att han ska på svensexa imorrn...
Ja vi ska ju förresten på bröllop om några veckor o jag har redan hittat en outfit till Lias som är helt underbart söt...klart han ska matcha mamma & pappa...=)
Men det kommer ni få se senare...
Nu ska jag försöka lyfta in den sovande prinsen till sängen så vi kan ha fredagsmys...=)
(Lias har nämligen sovithela veckan jämte mamma i sängen medan pappa är borta)
Kommentarer
Postat av: Liselotte mamma till Liiam
Joodå bara fint om än lite trött. Joo lite omväxlande blire allt men samtidigt känns det som att han varit här alltid! :) Man är sjukt slut ibland, fattar inte vars energin kommer ifrån eller det är juh hormonerna men iaf :P Man kommer på att man behöver duscha när jag man känner att man stinker svett, hehe :P
Trackback
