Vart tog vägen tiden..?
(Eller vart tar vägen tiden?, som jag så fint sa till deras mormor 2 gånger på raken.)
Vad hände egentligen? Ni har blivit så stora...
Och ni ska veta att "storasyster" är stolt över er alla 3 snyggingar!!!
Älskar er som om ni faktiskt VAR mina småsyskon på riktigt!!! ♥
Nu hälsar Lias att ni snart ska komma o hälsa på så han får träffa mostrar o morbror...=)
Vilken Lycka!!!
Nu vet jag vilken tid som är den mest underbara hittills efter Lias födsel...vecka 7!!
Han skrattar tillbaka o man kan busa med honom i timmar...sen måste jag säga att jag faktiskt aldrig någonsin varit så glad över att ha en trött sambo och att det gått i arv...Lias sover hela nätterna o vi får väcka honom vid halv 7 om morgnarna när Peter kommer hem...=)
Visst har han magknip då och då och är lite gnällig men allt sånt är som bortglömt när man får se hans leende, höra hans jollrande och att han svarar tillbaka på när han tycker saker är roligt...=)
Han är inte svår och underhålla han...om inte annat är det bara att sätta igång TVn...han älskar TVn...framför allt fotboll faktiskt...sen om det är för fotbollen eller den fina färgen på gräsmattan och de olika färgerna i publiken låter jag vara osagt... (Mest för pappas skull, som tror redan nu att han är en inbiten United-supporter) =)
Till min stora förtjusning så gillar han musik...kanske var bra att man drillade honom redan i magen...=P
Musik är bra...all musik man kan sjunga med till är bra...det gillar han...o mamma gillar det nog kanske ännu mer...=D
Ja vad kan man säga...det är bara en helt underbar tid just nu...=)
Idag är han nog pappas pojke...just nu ligger mina grabbar och sover bredvid varann i sängen o är bara söta som socker...i eftermiddag är det United på TVn o jag gissar att den här dagen bara fortsätter lika härligt...=)
Vilken lycka...!!!
Så mycket bättre...
Idag är en ganska bra dag...veckan hittills har ju ändå varit ljusår bättre än förra...trots att vi idag fick åka in på barnkliniken igen...ja vi har snart klippkort där...men hur eller hur kräktes Lias blod idag o de ville kolla läget...som vanligt så verkade han enligt humöret o alla tester vara prima piggelin...så det blev en OK-stämpel i baken även denna gång. (Troligen så beror blodet på mitt onda bröst, ja nu orkar jag inte skriva om allt det här men det känns iallafall som om nån håller på att skära av mig bröstvårtan ibland)
Men hur som helst var det nästan en upplevelse att åka ner dit med Lias nu när han är mer med...gissa om killen gillade alla färger på väggarna o alla saker de hade där?
Ögonen var som tefat! =)
Idag/ikväll har jag o Lias haft bara mamma/bebis-mys...han har sovit mellan mig o vovven han fick av Jonis i present...när jag väl fick han till att somna nån annanstans än på min mage förstås...=)
Vovven som underbara Jonis skickat tillsammans med en söt huvtröja, tack bästis!
Saknar Jon som bara den...tillsammans med en del andra jag har svårt att leva utan egentligen...när man har dåliga dagar, liksom när man har bra...förra veckan hade det varit skönt o ha dem nära...ta en fika o snacka av sig lite.
Men det får bli desto mer nästa gång vi åker ner...ner o visar upp vår lilla skatt...=)
Ikväll tog vi upp babygymet i sängen o lekte...sen fick det bli Youtube med massa gamla barnprogramsintron...så som Räddningspatrullen, Luftens hjältar o trasdockorna...
(Han är lika svår att få kontakt med som sin pappa när det gäller datorn o TVn...heeelt inne i det.) =)
Nu har jag äntligen fått honom o sova igen o jag kan bara njuta av tillvaron med att kolla på vårat lilla underverk...han är så sjukt söt...=D
Satt nyligen och var lite sådär efternostalgisk efter förra veckans bitterhet o läste gamla inlägg igen...det där med "The art of letting go"...vissa saker är ju bara helt omöjliga att släppa...och man bli galen!
Men nu när jag tänker efter så vet jag inte om vissa saker är jobbigare att man kunde släppa så lätt...och bara inte bry sig om...
Har jag helt enkelt slutat vara en ekorre och bara fått mer insikt med livet och lärt mig något?
Bitter Nostalgi...
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/august/
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/september/
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/october/
Kanske är det när jag blir lite bitter som jag blir nostalgisk...det verkar som så...men jag var nog ganska annorlunda bitter på den tiden...ja kanske mest bitter för jämnan verkar det som...=)
Nu har jag familj, då var jag olyckligt kär... (Hemska tider, där vill man aldrig va igen)
Då handlade mitt liv mest om Jet set o fest...nu handlar det mest om blöjbyten och bebismys...
Jag inser att veligheten är något jag är född med...skillnaden är att nu handlar det inte om valen att göra i livet utan vilka kläder jag ska ta på Lias för att de ska matcha i färg. (Jag VET, det är ett av mina perfektions-problem jag har.)
Jag vet inte om jag är lite bitter nu för att det varit så mycket som hänt de senaste dagarna eller helt enkelt mina amningshormoner som spökar...förr vissta jag minsann att jag alltid bara var bitter...det var som min grej...=P
Men jag måste ändå säga att det är svårt att vara bitter nu när man har Lias...man bara blir så upprymd och glad när man tittar på honom och förundras över hur mycket man kan älska en annan människa. =)
Ungefär som tiden när man var nykär o hade det där pirret i magen...skillnaden är att det lilla pirret kommer flera gånger om dan...varje dag.
Vilken underbar känsla det är det här med barn!
Jag tror ändå nånstans när jag läser om delar ur mitt gamla liv att jag är en sådan person som krånglar till saker, lägger för mycket vikt på obetydliga ting och gärna trasslar in mig i saker för att jag ska vara just bitter...kanske är det lite av mig, jag känner mig trygg i att vara lite bitter så att jag har något o gnälla på...
Det kanske helt enkelt är JAG?
Det verkar som att min skrivkramp och fantasi lossnar med att vara bitter för det är bara då jag kan skriva en massa...
Tro nu inte att jag saknar mitt gamla liv för jag älskar mitt nya...men ibland är det bara som skönt o bli lite sådär extra nostalgisk o se gamla kort lyssna på låtarna som betyder något speciellt och bara inse hur annorlunda ens liv har varit en gång...
Nu ska jag iallafall lägga mig mellan de 2 männen i mitt liv...sluta lyssna på gamla "minnes-låtar", sluta vara nostalgisk o bitter och ladda upp batterierna inför imorrn då jag o Lias ska åka till sjukhuset och hälsa på finaste mormor (& gammelmormor) som ramlat och brutit benet...
Lias Linslus...
Häromdagen var vi på BVC...Lias har växt 8 cm sedan BB...dvs han är 54 cm lång nu...jäklar va tiden går fort!! Men det är klart...han är ju hela 6 veckor nu...=P
Vikten låg på 3990 gram...hade han inte spytt o kissat innan hade vi säkert spräckt 4 kilos-vallen. =)
Man börjar märka det på kläderna nu...fasen de som var alldeles för stora tidigare börjar bli för små nu...=P
Vi har fått bilderna från fotograferingen och är helnöjda...han blev ju bara så fin på alla kort att det är svårt o välja...=)
Men här kommer några av korten:
Tack Johanna på Profoto som fixade detta!!
(På sista bilden kissar precis Lias ner mig) =)
