Efter en sjukhusnatt...
I natt fick jag ringa barnrådgivningen runt 12, då det kom lite blod i Lias avföring...jag blev ju lika nojjig som vanligt!
Men när hon sa att pga hans unga ålder ville de att jag skulle åka in till akuten, så var det bara att ringa svärmor o be om skjuts, eftersom Peter jobbade.
Därefter togs det lite tester på honom, men han verkade frisk...men de ville ändå ha oss under observation samt ta avföringsprov under natten...så vi blev kvar.
Ännu ett rum med gula väggar...o denna plastsäng som Lias inte alls gillar.
Nåja...han verkade frisk som en nötkärna o i morse fick vi åka hem...efter att vi båda vaknat i min säng, klart han fick sin vilja igenom med plastsängen.=)
Väl hemma sa svärmor åt mig att vila, för hon skulle minsann kidnappa sitt barnbarn på en solskenspromenad.
Nog är det konstigt...när jag för en gångs skull får paus från Lias, för att kunna duscha o vila...då kan jag inte tänka på nåt annat än när han kommer hem igen...
Allt var så sjukt tyst...att man bara på så kort tid hunnit vänja sig vid hans andning.
La mig en stund bredvid Peter i sängen...min karl har nog aldrig luktat så gott som när jag fick krypa ner bredvid honom idag för första gången på en vecka nästan...
Nu ligger de här o drar sig i sängen båda 2 medan jag skriver...o jag sitter och kollar på dem och inser hur bra jag har det...=D
Min älskade lilla familj...
Men när hon sa att pga hans unga ålder ville de att jag skulle åka in till akuten, så var det bara att ringa svärmor o be om skjuts, eftersom Peter jobbade.
Därefter togs det lite tester på honom, men han verkade frisk...men de ville ändå ha oss under observation samt ta avföringsprov under natten...så vi blev kvar.
Ännu ett rum med gula väggar...o denna plastsäng som Lias inte alls gillar.
Nåja...han verkade frisk som en nötkärna o i morse fick vi åka hem...efter att vi båda vaknat i min säng, klart han fick sin vilja igenom med plastsängen.=)
Väl hemma sa svärmor åt mig att vila, för hon skulle minsann kidnappa sitt barnbarn på en solskenspromenad.
Nog är det konstigt...när jag för en gångs skull får paus från Lias, för att kunna duscha o vila...då kan jag inte tänka på nåt annat än när han kommer hem igen...
Allt var så sjukt tyst...att man bara på så kort tid hunnit vänja sig vid hans andning.
La mig en stund bredvid Peter i sängen...min karl har nog aldrig luktat så gott som när jag fick krypa ner bredvid honom idag för första gången på en vecka nästan...
Nu ligger de här o drar sig i sängen båda 2 medan jag skriver...o jag sitter och kollar på dem och inser hur bra jag har det...=D
Min älskade lilla familj...
Kommentarer
Trackback
