Bitter Nostalgi...
Sitter här mitt i natten...har precis matat Lias o kan nu helt omöjligt somna om...blev sådär härligt nostalgisk och läste bloggen från den här tiden för 2 år sedan...det är helt sjukt hur annorlunda mitt liv ser ut...
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/august/
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/september/
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/october/
Kanske är det när jag blir lite bitter som jag blir nostalgisk...det verkar som så...men jag var nog ganska annorlunda bitter på den tiden...ja kanske mest bitter för jämnan verkar det som...=)
Nu har jag familj, då var jag olyckligt kär... (Hemska tider, där vill man aldrig va igen)
Då handlade mitt liv mest om Jet set o fest...nu handlar det mest om blöjbyten och bebismys...
Jag inser att veligheten är något jag är född med...skillnaden är att nu handlar det inte om valen att göra i livet utan vilka kläder jag ska ta på Lias för att de ska matcha i färg. (Jag VET, det är ett av mina perfektions-problem jag har.)
Jag vet inte om jag är lite bitter nu för att det varit så mycket som hänt de senaste dagarna eller helt enkelt mina amningshormoner som spökar...förr vissta jag minsann att jag alltid bara var bitter...det var som min grej...=P
Men jag måste ändå säga att det är svårt att vara bitter nu när man har Lias...man bara blir så upprymd och glad när man tittar på honom och förundras över hur mycket man kan älska en annan människa. =)
Ungefär som tiden när man var nykär o hade det där pirret i magen...skillnaden är att det lilla pirret kommer flera gånger om dan...varje dag.
Vilken underbar känsla det är det här med barn!
Jag tror ändå nånstans när jag läser om delar ur mitt gamla liv att jag är en sådan person som krånglar till saker, lägger för mycket vikt på obetydliga ting och gärna trasslar in mig i saker för att jag ska vara just bitter...kanske är det lite av mig, jag känner mig trygg i att vara lite bitter så att jag har något o gnälla på...
Det kanske helt enkelt är JAG?
Det verkar som att min skrivkramp och fantasi lossnar med att vara bitter för det är bara då jag kan skriva en massa...
Tro nu inte att jag saknar mitt gamla liv för jag älskar mitt nya...men ibland är det bara som skönt o bli lite sådär extra nostalgisk o se gamla kort lyssna på låtarna som betyder något speciellt och bara inse hur annorlunda ens liv har varit en gång...
Nu ska jag iallafall lägga mig mellan de 2 männen i mitt liv...sluta lyssna på gamla "minnes-låtar", sluta vara nostalgisk o bitter och ladda upp batterierna inför imorrn då jag o Lias ska åka till sjukhuset och hälsa på finaste mormor (& gammelmormor) som ramlat och brutit benet...
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/august/
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/september/
- http://jennynordvall.blogg.se/2009/october/
Kanske är det när jag blir lite bitter som jag blir nostalgisk...det verkar som så...men jag var nog ganska annorlunda bitter på den tiden...ja kanske mest bitter för jämnan verkar det som...=)
Nu har jag familj, då var jag olyckligt kär... (Hemska tider, där vill man aldrig va igen)
Då handlade mitt liv mest om Jet set o fest...nu handlar det mest om blöjbyten och bebismys...
Jag inser att veligheten är något jag är född med...skillnaden är att nu handlar det inte om valen att göra i livet utan vilka kläder jag ska ta på Lias för att de ska matcha i färg. (Jag VET, det är ett av mina perfektions-problem jag har.)
Jag vet inte om jag är lite bitter nu för att det varit så mycket som hänt de senaste dagarna eller helt enkelt mina amningshormoner som spökar...förr vissta jag minsann att jag alltid bara var bitter...det var som min grej...=P
Men jag måste ändå säga att det är svårt att vara bitter nu när man har Lias...man bara blir så upprymd och glad när man tittar på honom och förundras över hur mycket man kan älska en annan människa. =)
Ungefär som tiden när man var nykär o hade det där pirret i magen...skillnaden är att det lilla pirret kommer flera gånger om dan...varje dag.
Vilken underbar känsla det är det här med barn!
Jag tror ändå nånstans när jag läser om delar ur mitt gamla liv att jag är en sådan person som krånglar till saker, lägger för mycket vikt på obetydliga ting och gärna trasslar in mig i saker för att jag ska vara just bitter...kanske är det lite av mig, jag känner mig trygg i att vara lite bitter så att jag har något o gnälla på...
Det kanske helt enkelt är JAG?
Det verkar som att min skrivkramp och fantasi lossnar med att vara bitter för det är bara då jag kan skriva en massa...
Tro nu inte att jag saknar mitt gamla liv för jag älskar mitt nya...men ibland är det bara som skönt o bli lite sådär extra nostalgisk o se gamla kort lyssna på låtarna som betyder något speciellt och bara inse hur annorlunda ens liv har varit en gång...
Nu ska jag iallafall lägga mig mellan de 2 männen i mitt liv...sluta lyssna på gamla "minnes-låtar", sluta vara nostalgisk o bitter och ladda upp batterierna inför imorrn då jag o Lias ska åka till sjukhuset och hälsa på finaste mormor (& gammelmormor) som ramlat och brutit benet...
Kommentarer
Trackback
