Allt och ingenting...

Då har man passerat Gävle för en stund sen, det betyder att man nu är i Norrland.
Mer av allt; mer snö, mer kyla och grymt mycket mer hemlängtan…

Tröttare av vanligt och hoppas nu bara på att jag inte fick mig en släng av Hannas sjuka, det återstår o se imorrn bitti när man vaknar…

Ja men nu är jag i alla fall halvvägs hem till älsklingen och det ska bli alldeles underbart att få lägga sig i sin egen säng, mysa ner i sin egen soffa och käka vid sitt egna matbord…att det dessutom blir tillsammans med världens bästa person jämte mig är om möjligt ännu mer underbart!
Tror det här är första gången i mitt liv jag verkligen älskar att vara sambo…=)

Nu fortsätter mitt och vårat nya liv i samma gamla vardag igen, men jag gillar det…nu är det maj att se fram emot då vi drar till Kreta en vecka…=)
Inom kort är det första ultraljudet också…spännande…=P

Fick en kommentar av min kusin på Facebook idag att han hoppades att det skulle bli en Simon, det kan jag säga att jag varken vet, tror eller hoppas på att det blir någotdera mer än det andra, men någon Simon blir det inte vilket kön det än skulle bli.

Peter är övertygad om att vi kommer få en tjej, med mitt temperament…haha…ja jag hade mer hoppats att den sidan skulle brås på pappa och att jag kunde få en släng av pappas tålamod till på köpet…=)
Vi får se…som sagt…jag har ingen aning än iaf och hoppas bara hon eller han är frisk.

Nu blir det lite film igen innan John Blund kommer o besöker mig nånstans här på rälsen...