Såpan fortsätter...
Tredje inlägget idag...vet inte vad det är med mig idag...=)
Jag vet absolut inte vad jag vill här i livet...något närmare har jag ändå kommit eftersom jag vet vad jag inte vill ha...=)
Det är kanske som i Winnerbäcks låt; "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp..."
Men ibland orkar man ju inte försöka längre, man vill ju att någon ska försöka lite tillbaka...hallå vart tog det där med att mötas halvvägs vägen..?
Felet med mig är att jag inte avsatt energin på dem som verkligen visat vad de vill, utan hängt upp mig på dem som verkar om möjligt ännu mer komplicerade och veliga än mig, kanske kan man säga att jag helt och hållet för skylla mig själv...kanske är det så?
För en gång skull har jag förhoppningsvis kommit tll insikt och kan denna gången verkligen leva efter de bra principerna...
"Sånt är livet nu! Förlåt om jag är bitter å synisk men du vet hur det kan va!
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill
ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
& nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver!"
Ställer man för höga krav om man nu vill ha lite gensvar när det gäller något här i livet?
Jag tycker inte det...jag vet inte vad jag är redo för här i livet ännu, jag vet inte riktigt vad jag vill ha eller vad jag söker, men är det för mycket begärt nu att för att ens ha en aning om något är rätt eller fel...att få lite gensvar så man inte behöver gissa sig till vad som försiggår i någon annans huvud?
När man äntligen följer reglerna och tänker Hes Just Not That Into You, då kommer ett annan signal som gör att man hoppas på att man är undantaget, fast man inte inser att man helt enkelt bara blir mer och mer en vana!
Det där jävla undantaget? Nja jag tror det är en myt...men det är fullt möjligt att jag bara är bitter och synisk.
Jag vet absolut inte vad jag vill här i livet...något närmare har jag ändå kommit eftersom jag vet vad jag inte vill ha...=)
Det är kanske som i Winnerbäcks låt; "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp..."
Men ibland orkar man ju inte försöka längre, man vill ju att någon ska försöka lite tillbaka...hallå vart tog det där med att mötas halvvägs vägen..?
Felet med mig är att jag inte avsatt energin på dem som verkligen visat vad de vill, utan hängt upp mig på dem som verkar om möjligt ännu mer komplicerade och veliga än mig, kanske kan man säga att jag helt och hållet för skylla mig själv...kanske är det så?
För en gång skull har jag förhoppningsvis kommit tll insikt och kan denna gången verkligen leva efter de bra principerna...
"Sånt är livet nu! Förlåt om jag är bitter å synisk men du vet hur det kan va!
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill
ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
& nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver!"
Ställer man för höga krav om man nu vill ha lite gensvar när det gäller något här i livet?
Jag tycker inte det...jag vet inte vad jag är redo för här i livet ännu, jag vet inte riktigt vad jag vill ha eller vad jag söker, men är det för mycket begärt nu att för att ens ha en aning om något är rätt eller fel...att få lite gensvar så man inte behöver gissa sig till vad som försiggår i någon annans huvud?
När man äntligen följer reglerna och tänker Hes Just Not That Into You, då kommer ett annan signal som gör att man hoppas på att man är undantaget, fast man inte inser att man helt enkelt bara blir mer och mer en vana!
Det där jävla undantaget? Nja jag tror det är en myt...men det är fullt möjligt att jag bara är bitter och synisk.
Kommentarer
Postat av: Bjanca
Jag tror inte att det finns något undantag längre.. tyvärr =(
Postat av: Jenny
Helt rätt gumman! Vi är all bara vanor i karlarnas vardag...=)
Men sen har vi ju haft den här diskussionen om kärlek, så who cares?
Istället för att vänta på kärleken kan man nu ha kul...=)
Trackback
