Allt och ingenting...

De senaste veckorna har jag gått omkring på moln...jag känner för första gången på länge att jag har mått underbart bra...någon har fått mig att börja tro på saker jag har förkastat innan...någon som är världens underbaraste...

Idag fick jag höra en kommentar följt av en suck som gjorde att jag för en stund trillade ner...

Ja som vanligt är det olyckskorparna som kraxar, människor som inte verkar vilja att man ska vara lycklig...det gör mig oerhört besviken när människor i ens närhet verkar vilja ha en på botten hellre än bland molnen...
Kan liksom inte förstå hur man kan vilja att någon man bryr sig om ska vara olycklig...men det kanske är just det, att de inte alls bryr sig om en...?
Eller är en del sådana besserwissers som bara måste ha negativa tankar...?
(Jag ber om ursäkt om jag någon gång varit sån mot någon, vilket jag inte hoppas jag har)

Från Sara & Henkas bröllopslåt finns det en så underbar textrad:
"I'm losing my friends for you tonight
 Cos' there is no one but you who makes me feel alright.."

Jag tvekar inte på vad jag känner i det här fallet...för första gången i mitt liv inbillar jag mig inte eller försöker inte intala mig själv att det kommer att bli det man hoppas på...
För första gången KÄNNER jag att det är så...

Så okej, ni som har saknat mitt bittra jag...just nu är jag bittrare än vanligt, så njut av det nu...