Vänta på den rätta..?
Jag och Hanna var ju ute och gick en sväng idag, som vanligt blev det massa snack om karlar och det här med relationer...att det ska vara så svårt för vissa?
Varför funkar det för en del...en del bara träffar rätt...vi som inte gjort det...vad beror det på..?
Oss eller den man försöker ha en relation med?
Jag tror någonstans att man när man väntat ett tag sätter upp mål på vad man letar efter hos en partner, skillnaden på att ha mål och kunna nå något bra och att sätta upp alldeles för exakta mål som gör att man förblir ensam är en fin linje...
Risken med att bli FÖR kräsen är att man till sist står där själv...för nån så korkad anledning men inte inser förrän det är för sent...
Klart alla har en bild om hur de vill att DEN RÄTTA ska vara...men där i slutändan tror jag ändå att jag tänker ganska sunt...det viktigaste är inte alla små saker som passar...utan att DET finns...det är det viktigaste...utan det, ja då kommer man ändå bara hitta små fel som gör att man tycker att det känns helt fel.
Jag skulle aldrig kunna nöja med med något hyfsat, om jag vet att det är något annat man letar efter...men har man väl hittat det där hos en person, då spelar det ingen roll om allt är motsatsen till vad man letade efter från början...
Är det så att många som hittat sitt "nöjt" sig...eller är det faktiskt bara så att vissa har svårare att hitta rätt?
Vad är det som gör att det funkar för en del och inte för alla?
Är det för MYCKET kräsenhet...eller kanske bara för LITE?
Ingen är perfekt, man får liksom välja på att leta ihjäl sig eller helt enkelt leva med varandras mindre perfekta sidor...
Ska man sitta och vänta på den rätta, när man kan missa att hitta någon som visar sig vara mycket bättre...?
Varför funkar det för en del...en del bara träffar rätt...vi som inte gjort det...vad beror det på..?
Oss eller den man försöker ha en relation med?
Jag tror någonstans att man när man väntat ett tag sätter upp mål på vad man letar efter hos en partner, skillnaden på att ha mål och kunna nå något bra och att sätta upp alldeles för exakta mål som gör att man förblir ensam är en fin linje...
Risken med att bli FÖR kräsen är att man till sist står där själv...för nån så korkad anledning men inte inser förrän det är för sent...
Klart alla har en bild om hur de vill att DEN RÄTTA ska vara...men där i slutändan tror jag ändå att jag tänker ganska sunt...det viktigaste är inte alla små saker som passar...utan att DET finns...det är det viktigaste...utan det, ja då kommer man ändå bara hitta små fel som gör att man tycker att det känns helt fel.
Jag skulle aldrig kunna nöja med med något hyfsat, om jag vet att det är något annat man letar efter...men har man väl hittat det där hos en person, då spelar det ingen roll om allt är motsatsen till vad man letade efter från början...
Är det så att många som hittat sitt "nöjt" sig...eller är det faktiskt bara så att vissa har svårare att hitta rätt?
Vad är det som gör att det funkar för en del och inte för alla?
Är det för MYCKET kräsenhet...eller kanske bara för LITE?
Ingen är perfekt, man får liksom välja på att leta ihjäl sig eller helt enkelt leva med varandras mindre perfekta sidor...
Ska man sitta och vänta på den rätta, när man kan missa att hitta någon som visar sig vara mycket bättre...?
Kommentarer
Postat av: En som väntar på att få träffa dej nykter.........
Men du jag finns ju här...du har ju bara aldrig frågat mej...lr rättare sagt jag har ju aldrig frågar dej..men du lär märka den dagen jag kommer å omfamna dej så kommer du inse att det e mej du har väntat på.....stor kram på dej
Postat av: Jenny
Haha...du är rolig du...nu lät det ju iofs som om jag aldrig var nykter men...=)
Ja vi får väl se när den dagen kommer du...jag är en mycket kräsen väntande dam...haha...=)
Postat av: Bjanca
Hahahahaha... söta ni är
Postat av: Charlotte
Jag vet vad vi gör fel: Vi borde lyssna på tjejerna i SATC, det är Mr. Right-NOW man ska leta efter och om det är rätt så kommer "NOW" att falla bort.. ;)
Trackback
