Då sitter man på tåget hem igen…

Världens ångest!!!

Den här veckan har varit underbar, sa precis till mamma att jag inte alls hade haft något emot att stanna en vecka till…massa god mat, träffat släkt o vänner…om än inte lika mycket o länge som jag hade velat.
Tiden räcker ju lixom inte till…

Vinterkräksjukan kom ju som på beställning mitt upp i allt, så det förkortade ju ner allt, men jag har ju hunnit med att träffa en del om än kort;

På julafton var det julmys hemma med familjen…god mat, klapputdelning och lite spel på kvällen…mina 2 morbröder och min ingifta moster fick se sig besegrade i TP av mig, mamma o min kusin…=D

Juldagen började med ännu en släktmiddag då Jossan fyllde år, hon hade ju fått ett Wii, så vi spelade lite bowling o jag blev helt frälst…=)
(Tror att det är som i verkligheten, om man är full så går det bättre)
Sen åkte jag till Sara, där vi var en massa tjejer o spelade Våghals och Pictionary, sen blev det Nex och lite goda drinkar, uppdateringssnack med Sara o sen lite dans på det.
(Måste säga att Erik är sjukt kul o ha med på dansgolvet)
Sov ju hos Sara sen och fick träffa Milo på morgonen...om jag nånsin får barn så hoppas jag att jag får en så söt unge...helt underbart go...=)

Annandagen blev det…skräll…en släktmiddag till o lite sällskapsspel på det…=)

Sen blev det en visit till Gunnar för att hälsa på…man har varit därifrån rätt bra länge när man inte hittar i huset man bott i…haha, men trevligt var det i alla fall…=)
Kusinerna på den sidan, ja jag ser dem som det, var också där o det måste vara nästintill 10 år sen jag såg dem sist…
O så kom ju Danne förbi med…(Hoppas nu att jag inte smittade dig vännen!)
Ja för vinterkräksjukan kom ju på besök redan på vägen hem…suck…

Måndagmorgon mådde jag ändå lite bättre om än lite seg fortfarande, men jag hann i alla fall ta en fika med Pär o surra lite om allt möjligt…det var härligt att träffa honom igen, var ju 2 år sen.

Nu är tisdagen här och jag har fått säga hej då till en massa och jag har världens ångest, för allt jag inte hunnit med, för alla jag inte hunnit umgås med så länge som jag egentligen hade velat, för att inte få äta mammas mat på ett tag, för att inte få ha folk i huset hela dagarna men mest av allt för att återigen ha mamma så långt bort…=(

Det är det värsta med att åka hem igen, man vet ju aldrig hur länge det dröjer till nästa gång man får se henne, nu har det ju nästan gått ett år och det är på tok för länge…

Jag längtar redan till i mars då det är dags för ny resa upp och bröllop…underbart!
Har redan köpt min klänning o ja jag veeet…det är vinter då…men jag får väl ha termostället över när jag åker dit…=)