Så mycket bättre...
Idag är en ganska bra dag...veckan hittills har ju ändå varit ljusår bättre än förra...trots att vi idag fick åka in på barnkliniken igen...ja vi har snart klippkort där...men hur eller hur kräktes Lias blod idag o de ville kolla läget...som vanligt så verkade han enligt humöret o alla tester vara prima piggelin...så det blev en OK-stämpel i baken även denna gång. (Troligen så beror blodet på mitt onda bröst, ja nu orkar jag inte skriva om allt det här men det känns iallafall som om nån håller på att skära av mig bröstvårtan ibland)
Men hur som helst var det nästan en upplevelse att åka ner dit med Lias nu när han är mer med...gissa om killen gillade alla färger på väggarna o alla saker de hade där?
Ögonen var som tefat! =)
Idag/ikväll har jag o Lias haft bara mamma/bebis-mys...han har sovit mellan mig o vovven han fick av Jonis i present...när jag väl fick han till att somna nån annanstans än på min mage förstås...=)
Vovven som underbara Jonis skickat tillsammans med en söt huvtröja, tack bästis!
Saknar Jon som bara den...tillsammans med en del andra jag har svårt att leva utan egentligen...när man har dåliga dagar, liksom när man har bra...förra veckan hade det varit skönt o ha dem nära...ta en fika o snacka av sig lite.
Men det får bli desto mer nästa gång vi åker ner...ner o visar upp vår lilla skatt...=)
Ikväll tog vi upp babygymet i sängen o lekte...sen fick det bli Youtube med massa gamla barnprogramsintron...så som Räddningspatrullen, Luftens hjältar o trasdockorna...
(Han är lika svår att få kontakt med som sin pappa när det gäller datorn o TVn...heeelt inne i det.) =)
Nu har jag äntligen fått honom o sova igen o jag kan bara njuta av tillvaron med att kolla på vårat lilla underverk...han är så sjukt söt...=D
Satt nyligen och var lite sådär efternostalgisk efter förra veckans bitterhet o läste gamla inlägg igen...det där med "The art of letting go"...vissa saker är ju bara helt omöjliga att släppa...och man bli galen!
Men nu när jag tänker efter så vet jag inte om vissa saker är jobbigare att man kunde släppa så lätt...och bara inte bry sig om...
Har jag helt enkelt slutat vara en ekorre och bara fått mer insikt med livet och lärt mig något?
