Allt och ingenting...

Då har vi fått se vår lilla propeller för första gången, han/hon var som en hamster i ett hjul under hela ultraljudet...ända fram tills det var dags för korttagning...då vändes bara ryggen till. =)

  

Känns som att vare sig det blir en tjej eller kille så blir det en vilding med ett fasligt humör...haha...=)

Idag är det exakt ett år sedan det bästa som hänt mig hände.
Jag fick verkligen äta upp mina kommentarer om att "det där med kärlek vi första ögonkastet" bara fanns på film.

Idag, ett år senare är jag fortfarande lyckligare än någonsin och livet blir bara bättre och bättre.

Idag vill jag även passa på o säga grattis på bröllopsdagen till Sara & Henka, bomullsbröllop nu och jag har förväntningar på att få uppleva både deras silver och guldbröllop...=)

Precis efter vigseln så fick vi allihopa skriva en hälsning i en bok till brudparet och jag hade skrivit någonting i stil med att jag var glad för deras skull och att de nu i fortsättningen fick ta vägen genom garderoben hela familjen eftersom jag bodde så långt bort.
(När jag o Sara var små o jag flyttade ner till Nybro så sa vi jämt att vi kunde ha en hemlig gång i garderoben så vi kunde komma till varandra trots avståndet, kanske lite väl Narnia-inspirerat men iallafall)
Nåja hur eller hur så tog mitt liv en helt annan vändning den kvällen och nu behövs inte garderoben längre...=)

Tack till Sara & Henrik för att de gjorde en så himla bra bordsplacering den kvällen och Tack till Peter för att han gjort mitt liv till det bästa!
Du är det bästa som hänt mig älskling och jag är så himla glad att livet tog den vändningen det gjorde och nu ser vi fram emot framtida dagar som kommer vara precis lika bra och bättre.

Snart halvtid till vårat gemensamma underverk ser världen och vem hade kunnat ana det vid denna tiden förra året?

  
                                                                  V 18

Du är mitt allt Hjärtat!!

"It still feels like our first night together
 Feels like the first kiss and
 It's gettin' better baby
 No one can better this..."

Vaknade relativt tidigt idag igen...trots att jag inte ska jobba...min kropp verkar ha ställt in sig efter den klockan.
Kollat lite B-serier på morgonen och i reklampausen kom jag underfund med vad jag verkligen saknar just nu: Dansa!
Det var en reklam om en ny skiva, såndär blandmusik-skiva o jag insåg att jag typ inte hört en enda "ny" låt...jag är som inne i en liten bubbla när det gäller utelivet nu.

Saknar inte alkoholen ett dugg, inte ens vart sugen på ett glas rött till maten, även om jag har en del flaskor som ligger så snällt i vinstället o väntar på mig.
Däremot saknar jag musiken och dansandet, minns inte ens när jag dansade sist, förutom buggturen jag fick på nyår...det var minsann en riktig tur, helt underbart kul o dansa med nån som verkligen kan...o Peters kusin Andreas kan verkligen dansa!

Nu är det inte så säkert att jag skulle kunna dansa eftersom det känns som om nån står o hoppar på min rygg mest alla dar i veckan, men jag saknar det iaf...=)

På tal om dans har jag en gammal bild jag vill sätta in på Jonis o mig för en massa år sen, ännu en sak jag saknar...Jonis, min bästis! =)

  

Men utöver det är det inte så mycket man saknar, jag trivs bra med mitt nya liv och har väl kanske blivit en stillsammare person som gillar att ta det lugnt.

Nu när mitt "tjocka liv" har börjat så är det enda jag saknar MITT LIV...min ork är som bortblåst o jag har knappt ork att ens ringa nån.
Jag vill orka vara samma person som tidigare, om möjligt ännu gladare och piggare, därför är det jobbigt just nu eftersom jag bara inte pallar med någonting.
Så jag ber om ursäkt...fullt så tråkig har jag inte blivit mina vänner, jag har bara under Peters jobbveckor väldigt svårt att slita mig från all extra vila, sömn o ryggläge jag kan få...men jag ska försöka bättra mig!

Nu är det dags att det vänder och jag hoppas läkaren kan hjälpa mig med det imorgon för nu vill jag bara vara mitt gamla jag som kan glädjas åt att bli tjockare o tjockare...utan att ha ont och ångest varje dag...=)

Dags för TENS-behandling...så nu tackar jag för mig...

Idag har jag en riktig tråkdag...suck...

Helgen har varit helt fantastisk, förutom min onda jävla rygg...marknad o umgänge med familjen...
Har dock inte pallat vara så social som jag hade tänkt, för när jag har vart igång ett tag lägger hela min kropp av...blir sjukt less på mig själv men jag orkar bara inte med att träffa ens dem man vill.
Soffan är för tillfället min bästa vän o den enda jag orkar med efter en håll-igång-dag.

Kanske därför denna tråk-dag...ber om ursäkt men de fortsätter nog likadant resten av veckan...jobbar mycket o efter jobbet är soffläge det enda som går o tänka på.

Usch va jag känner mig bitter, men det är jag egentligen inte...jag vill bara att veckorna ska gå fortare att man få se knyttet framför allt, men sen att bli av med krämpor o bara känna att det går åt rätt håll.
Man blir så less o trött av att ha ont.

Jag blir bara less på alla som säger att det går över, att det blir bättre och att det är värt det, det vet jag väl!!!
Men prova gå hela dagen, lyfta o jobba i ställningar som gör att du har en gnagande smärta som gör en helt kallsvettig hela dan.

Nu har jag gnällt färdigt för idag...

Veckorna brukar rusa förbi, nu känner jag att denna veckan har gått sakta...kanske mest för att jag har ont som tusan i ryggen o vad jag än gjort så har det känts som om jag är över pensionsåldern...
Nu har jag iallafall varit hos sjukgymnasten som talade om för mig att det var tidig foglossning...jaha...varför är jag inte direkt förvånad?
Att värken delvis kom från att jag var svankryggad, kan jag ta, men att värken skulle komma mestadels för att jag var överrörlig var nåt nytt...jaha ja...där ser man...=)

Jag fick ett bälta jag ska ha på mig så ofta jag kan.
Bältet hjälper liiiite, men jag hoppas att vilan under helgen ska göra det hela lite bättre iaf.

V 17 nu, och det börjar närma sig ultraljud...

               
                                                            VECKA 17

Nu är man ledig o hade tänkt ha en lugn o skön myskväll...men det får bli själv, för tydligen hade min just nu sovande sambo andra planer...=)

Får bli jag, soffan o lite Big brother...ikväll igen...=)
De frusna hallonen får också vara med på ett hörn...=P

Imorrn är det marknad här o jag tänkte ta o strosa runt lite med Sara innan mamsen kommer på besök, sen hoppas jag att pappa kommer på besök också, ja det där med styvpappa o riktig pappa är en lång historia så den drar jag inte här men min styvpappa...som iofs ÄR min pappa oavsett har planerat att besöka Gällivare i helgen, så jag hoppas det blir av...=)

Nä hä nu blir det jag o TVn...

Sitter o kollar Söndags-Big Brother...kollar inte direkt frekvent på såpan, men då o då...klarar inte av allt det där varje dag i veckan.
Men jag måste ju säga att det var en ovanligt FUL styrka i årets Big Brother (Inte ALLA men ganska många)
Alltså, jag vet inte men det känns som att mycket av såpan ska gå ut på att folk bråkar o intriger och sex...men jag vet inte det är ju inte många som är utseendemässigt nåt att ha, så jag vet inte hur mycket mer intriger det kan bli...

Nu pratar de precis om Vanessas hemlighet...att hon är transsexuell, jag har inget emot det, jag tycker alla får göra vad de vill med sin kropp för att må bra, tycker inte det är värre än att tjejer gör silikontuttar bara för att "må bra" (Med det menar jag att nog många gör det bara för att andra ska gilla dem bättre, inte de själva.)
Jag kan förstå folk som opererar sig på ett eller annat sätt för att de mår dåligt över de ser ut, men vill man bara ha uppmärksamhet, då är det mest sorgligt o fantasilöst!

Nåja när vi ändå är inne på det där...Sanna eller vad hon nu heter är ett ganska klockrent exempel på det där...hon är bara mest sorglig och patetisk.

När första programmet sändes blev jag kanske lite full i skratt när jag såg en av personerna jag träffat tidigare, en ganska rolig historia men den lämnar jag här och nu då det bara berör mig & vissa personer och jag hänger inte ut någon av mina vänner eller våra gamla äventyr...=)

Tillbaka till nuet så vet jag inte vem som ska åka ut bland veckans Nominerade; Katerina, Sanna & Nicky...tycker de är ganska jobbiga att se o höra på alla 3; en mytoman, en omogen skrikhals och en uppmärksamhetssökande bimbo.
Iofs allt som ska göra bra TV...tyvärr.

Nåja, nu till kontentan av allt jag skulle säga är att alla andra år o i alla såna här såpor klagar man över att folket som är med är så sjukt pantade, nu är de väl något mer normala men de är fulare än vanligt.
Finns kanske inte så många snygga normala personer som vill vara med, men o andra sidan kanske det inte hade blivit lika bra TV om de vart intelligenta och inte skapat några intriger.

Jaja...bara massa babbel om om Big Brother, som egentligen inte är nåt viktigt vetande...

När det gäller såpor, så är livet att bo i en småstad som en såpa, kanske inte lever just det livet nu, jag har väl blivit en av de tråkiga som inte skapar några intriger, men jag minns förr, när man kanske levde livet som en partypingla var livet och omgivningen lite som en såpa; intriger, skitsnack, rykten och alla vet allt om alla...=)

Jag är ganska nöjd med att slippa vara med i Såpa-livet dock och trivs med mitt nya vardagsliv där man bara för höra saker om andra o inte bidrar med varken några sanna eller falska skandaler...=)

Nu tar jag mina djungelvrål och hallon o lämnar datorn för en lite ensam söndagskväll framför TVn...

Igår var det middag för mamma, morbror o hans sambo...det var en menad 3-rätters men vi orkade bara inte med efterrätten efter kantarellsoppa med ostflarn och bakad potatishalva med fläskfileroulad.

Sen fick det bli lite melodifestivalmys på det...
Det var faktiskt första gången jag egentligen inte brydde mig om vem som vann...många låtar var helt okej, bara inte Danny...jag blev less på hans låt efter första två raderna som inte var direkt svåra att lära sig...

Jag njöt dock av att läsa Alex Schulmans blogg och direkt rapportering; http://blogg.aftonbladet.se/schulman
Jag gillar bittra Alex Schulman! =)

Nu får det när jag har en ledig dag, äntligen!, bli en tur ut till mormor, äta mammas mat och bara softa...Peters natthelger är för jävla tråkiga, mycket egentid och nu börjar jag som bli lite less på det.
Nästa vecka blir det äntligen några lediga dagar TILLSAMMANS!
Då är det marknad med...mysigt...

Nu ska jag inte ägna mer tid av min lediga dag till att bara sitta o försöka tvinga fram nåt bra att skriva...=)

Såja, efter ett par hektiska dagar så har man hunnit landa hemma o det känns redan som jag jobbat flera dagar i sträck...man vande sig nog vid att vara ledig lite fort...=)

Det jag glömde nämna om semestern var att det iallafall var snöfritt, inte 20 plusgrader men iallafall snöfritt o några plus...jag fick iaf gå i gympapjucksen...=)

  

Idag har Sara & Henka vart här med vår lilla gullunge Milo, haha...ungen är så sjukt smart för att vara bara 2 år...vi skulle behöva låna honom ett par dar...idag har han diskat o dammsugit här...undrar hur länge han tycker det är kul?

             

Roligaste var när vi värmde bullar i micron o han sa när vi tog ut dem: "Milo bakat!"

Ibland undrar man hur det kan komma så fyndiga kommentarer ur så unga munnar...=)

Imorrn blir det melodifestivalmys med mamma eftersom älsklingen jobbar, får laga lite gott käk o bara slappa...kanske bjuda svärmor med...=)

Eftersom jag på heder o samvete lovat Anna att sätta ut bilder på magen varje vecka (det kan jag inte lova att jag kommer ihåg men jag ska försöka) så kommer det två bilder här:

  

Ja det var det...nu är hjärnan ganska trött o det blir film i soffan tills jag somnar...

Jaha...då är man äntligen hemma...trött som tusan men blev lyckligare när jag såg att ett blomsterarrangemang o en räkmacka väntade på mig när jag kom hem...=D

Han är bara för underbar min karl...=P

Idag blir det inga långa utsvävanden...TVn och soffan...badkaret är ju inte att tänka på eftersom målaren målat toan idag...suck...=)

Nåja...nu blir det mys för mig själv eftersom Peter jobbar natt...han har ju köpt frusna hallon till mig så jag ska väl klara mig...=P
(Min största craving för tillfället)

Sov gott...

  

Då har man passerat Gävle för en stund sen, det betyder att man nu är i Norrland.
Mer av allt; mer snö, mer kyla och grymt mycket mer hemlängtan…

Tröttare av vanligt och hoppas nu bara på att jag inte fick mig en släng av Hannas sjuka, det återstår o se imorrn bitti när man vaknar…

Ja men nu är jag i alla fall halvvägs hem till älsklingen och det ska bli alldeles underbart att få lägga sig i sin egen säng, mysa ner i sin egen soffa och käka vid sitt egna matbord…att det dessutom blir tillsammans med världens bästa person jämte mig är om möjligt ännu mer underbart!
Tror det här är första gången i mitt liv jag verkligen älskar att vara sambo…=)

Nu fortsätter mitt och vårat nya liv i samma gamla vardag igen, men jag gillar det…nu är det maj att se fram emot då vi drar till Kreta en vecka…=)
Inom kort är det första ultraljudet också…spännande…=P

Fick en kommentar av min kusin på Facebook idag att han hoppades att det skulle bli en Simon, det kan jag säga att jag varken vet, tror eller hoppas på att det blir någotdera mer än det andra, men någon Simon blir det inte vilket kön det än skulle bli.

Peter är övertygad om att vi kommer få en tjej, med mitt temperament…haha…ja jag hade mer hoppats att den sidan skulle brås på pappa och att jag kunde få en släng av pappas tålamod till på köpet…=)
Vi får se…som sagt…jag har ingen aning än iaf och hoppas bara hon eller han är frisk.

Nu blir det lite film igen innan John Blund kommer o besöker mig nånstans här på rälsen...

Ja, anledningen till att mitt "nya bloggande" inte tagit full fart ännu är ju för att jag har varit på Nybro-besök.
Men jag ska fortfarande börja blogga mer och nu som alla vet tar mitt liv en ny vändning, de flesta vet...och de som inte vet får ju ändå reda på det ryktesvägen snart men ja...jag o Peter ska (om allt går som det ska) bli föräldrar i augusti...=)

Nu ska det tilläggas att detta inte kommer att bli någon gravid-blogg, utan ska vara tänkt att fortfarande skildra mina tankar och funderingar, glada som bittra...även om det självklart kommer att speglas av att jag är gravid med...

De som känner mig vet att jag hellre skriver bittra tankar och ironiskt...så nej, det här kommer inte bli någon bebis-blogg med massa babyrosa hjärtan o glada gubbar hela tiden, även om jag självklart kommer att uppdatera nära o kära med bilder om vårt nya liv...=)
Jag är världens lyckligaste och längtar så efter bebisen, men vill skriva en blogg som jag själv hade velat läsa...en ärlig och rättfram blogg!

Jag är lite emot det här att bebisar tar över folks bloggar och facebookar, det är ju MITT liv och MIN facebook...inte vår bebis...den är ju bara en del av mig och oss...

Nu när jag fått det sagt vill jag bara tacka alla underbara människor för de här dagarna; mat, fika, sovplats, festligheter, lån av bil och massa skratt jag fått...
Ni är bara guld värda!!!!

Tack...

...till Hanna, min underbara tjeja, som tyvärr varit sjuk under hela min vistelse men ändå gjort alla kraftförsök att underhålla mig o göra min vistelse här bra...du är bara bäst och det finns inga dagar jag inte saknar att ha dig närmare!!

...till min bästis Jonis för en härlig och trevlig tillställning i fredags, samt pratstunden idag och grejerna, du är bara den bästa helt enkelt...och dina föräldrar är bara de underbaraste...saknar ju min lilla extrafamilj då o då...=) Jag önskar dig det bästa och håller alla tummar jag kan...det finns ingen som är mer värd det bästa än just du!

...till Anna & Jenny för en underbar fredag och lördag, saknat vår reunion och kryddan på moset ett riktigt pyjamasparty med massa tjejsnack och trängsel i samma säng tillsammans med lill-vovven (ironin är att Annas lilla bebis är stor som en kalv och naturligtvis skulle sova mellan mig o Jenny i sängen, medan anna fick...eller tog halva sängen själv) ;) Ni är ju bara för bäst!

...till...ja jag skulle kunna hålla på här i evigheter och det skulle bli lång och uttröttande läsning så tack till Daniel, Lina, Emme, Lisa, Emmie, Älgen, Jeanette och alla andra som gjorde min vistelse här till härlig med många skratt!!!

Jag trodde att det skulle kännas lite mer som att komma hem, när jag kom hit, men jag insåg att mitt hem är nån annanstans och hur trevligt jag än har haft så med facitg i hand kunde jag inte gjort mer rätt än att flytta till Gällivare och min älskade Peter.

Hur bra det än är här nere så är mitt hem ändå i Gällivare och nu ser jag ändå fram emot att komma hem till älsklingen, där jag hör hemma.=)

Borta bra men hemma bäst...

(Bilder kommer när jag lagt in dem på hemmaplan)